Det finnes mye forskning på folks klimaadferd og hva som motiverer til personlig og politisk innsats for å kutte klimaavtrykket. En av de få som også forsker på klima-negative holdninger og mentaliteten som leder til fornekting av klimatrusselen som realitet, er den svenske psykologen Kirsti Jylhä. «Klimatförnekandets ideologiska rötter» finner hun i frykten for store, radikale samfunnsendringer.
Men only?
Mannen som nylig startet «Folkeopprøret mot klimahysteriet» er 69 år, fra Askøy, med bakgrunn fra Demokratene og Pensjonistpartiet. Han svarer godt til bildet vi har av klimafornekterne. Det er ikke helt feil, men likevel sterkt forenklet, ifølge Kirsti Jylhä. Psykologiske faktorer er like viktig som alder, politisk orientering og kjønn. Typiske trekk er at de som fornekter klimaproblemene er preget av fastlåse, autoritære holdninger, orientert mot status quo og et rangordnet samfunn. Det er ikke bare klima som provoserer dem. De liker ikke feminisme og er ofte også innvandringskeptiske.
Se også NRKs kartlegging: Hvem styrer egentlig «Folkeopprøreret mot klimahysteriet»
– En forklaring kan være at tradisjonelle verdivurderinger og samfunnsstrukturer skaper trygghet for disse personene. De vil ikke forandre seg selv eller det rådende systemet. Noen av dem opplever alt snakk om klima som truende og som et middel til å dreie samfunnsutviklingen mot venstre, sier Kirsti Jylhä. Doktorgradsavhandlingen hennes – Ideological roots of climate change denial – ble presentert i svensk forskning.se september 2016.
I HUVUDET PÅ EN KLIMATFÖRNEKARE
Inom forskarvärlden råder enighet om att människan har omfattande inverkan på klimatet och att vi står inför stora utmaningar. Men det finns också mängder felaktig information om klimatförändringar i cirkulation som till stor del är skapad och spridd av organiserade kampanjer med syftet att försena åtgärder som kan motverka klimatutvecklingen. Och det finns människor som är mer benägna än andra att ta till sig denna vilseledande information.
Tidigare forskning har konsekvent visat att det är vanligare bland politiskt konservativa individer att förneka klimatförändringar. I en avhandling i psykologi har Kirsti Jylhä undersökt detta samband vidare och mer i detalj. Studierna omfattade ideologiska- och personlighetsvariabler som korrelerar med politisk ideologi och prövade om dessa variabler också korrelerar med förnekelse av klimatförändringar.
Klimatförnekelse och auktoritära attityder går hand i hand
Resultaten visade att förnekelse av klimatförändringar korrelerar med politisk orientering, auktoritära attityder och stöd för bibehållet status quo, samt med en kallhamrad personlighet (låg empati och hög dominans), trångsynt personlighet (låg öppenhet för erfarenhet), en benägenhet att undvika oro, och med manligt kön. En variabel, den så kallade ’social dominansorientering’ (SDO), visade sig dock kunna förklara alla dessa kopplingar, antingen helt eller delvis.
Social dominansorientering mäter acceptansen för och förespråkandet av hierarkiska och dominanta relationer mellan sociala grupper. Denna acceptans av hierarkier sträcker sig också till att acceptera människans dominans över naturen. Sambandet mellan SDO och förnekelse kan eventuellt förklaras när man beaktar att det finns många orättvisor i klimatförändringar. Vår egen nutida rika livsstil är den främsta anledningen till klimatförändringarna men de mest allvarliga konsekvenserna drabbar fattigare länder och människor, samt djur och framtida generationer av människor.
Det är möjligt att människor som accepterar den ojämlika fördelningen av risker och fördelar med klimatförändringar har det lättare att fortsätta att kräva mer bevis för att klimatförändringar faktiskt äger rum innan man erkänner dem och är villig att vidta åtgärder, menar Kirsti Jylhä.
Anpassa informationen för dem med hög SDO
Frågan är då hur klimatproblemet bäst presenteras för människor med hög SDO för att övertyga dem om behovet av åtgärder.
– Argumenten som används i klimatdebatten handlar ofta om att ge upp bekvämligheter i livet för att ta hand om naturen och de fattiga eller svaga i världen. Men det är kanske inte ett lockande argument för en person som ser världen ur ett hierarkiskt perspektiv. Det skulle kanske vara bättre att prata i andra termer och beskriva hur alla kommer att dra nytta av åtgärderna istället för att påverkas av följderna och att åtgärderna inte behöver vara ett hot mot den rådande samhällsstrukturen, säger Kirsti Jylhä.